sarahellstrom

Fuck cancer

Allt fler dagar med diagnosen cancer går och allt fler tankar trillar in. Så himla mycket tankar att det är svårt att sortera vad som är och vad som egentligen bara är mina egna hjärnspöken. Jag är så ovan med detta, hur gör man egentligen med känslor som bara bubblar upp från ingenstans? Hur gör man när man i vanliga fall är den där människan som håller allt inom sig? Jag är van, van vid att skjuta mina känslor åt sidan och istället dra fram ett glatt leende, trotts att jag egentligen inte alls är glad.

Det är så svårt att veta hur jag ska bete mig när gråten och ilskan bara helt plötsligt står där och knackar på dörren. För i nu läget verkar jag inte ha något annat alternativ än att släppa in dem. Jag krigar varje dag med att faktiskt kunna släppa ner min gard och visa mig svag. Det är svårt, svårt att släppa en del som ändå på något vis speglat min personlighet. Och om det är någonting som har och som fortfarande skrämmer mig i hela det här cancerhjulet så är det att tappa min personlighet och tappa bort mig själv där bland nålstick och sjukhuskorridorer. Jag vill inte vara ''cancersjuka Sara'' för jag känner mig allt annat än sjuk. Jag vill kunna hålla ''riktiga Sara'' vid liv, trotts att jag känner mig som en grönsak varje gång jag sätter min fot innanför sjukhusets dörrar. Tror punkten är kommen där jag faktiskt inte bryr mig vad de gör och ifall det gör ont, för som det ser ut i nuläget så har jag inget val. Allt för livet. 

Dags för mig att låta min fina familj och mina fina vänner kliva in och vara stöttepelare ett tag. Låta mig själv kliva ner från pedistalen för nu ska fokuset ligga på att bli frisk, frisk från den här djävulssjukdomen. fuck cancer. 

 

Det här är nu.

Dags att lätta på hjärtat och få utlopp för mina känslor och mina 1 miljon tankar. 

För lite mer än en månad sedan låg jag glassandes på en strand i Malaysia. Jag gjorde mitt livs resa tillsammans med min bästa vän, såg platser jag aldrig trodde fanns, gjorde saker jag alltid bara drömt om och träffade motiverande och inspirerande människor. Livet var fantastiskt. 

Men om det är någonting jag lärt mig senaste månaden så är det att livet är orättvist, och du kan aldrig förutspå vad som väntar. Det är omöjligt att förbereda sig på dess snabba vändningar och någonstans i detta bara infinna sig i vad som är. För mig var det som att kastas från en fantastisk paradisdröm till att sniffa på helvetet och ovissheten. Vad som är i mitt liv nu är cancer. Du läste rätt, cancer. Det är läskigt att skriva orden och för att inte glömma, skrämmande att se de på min skärm. Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle sitta här, 21 år gammal och skriva orden jag och cancer i samma mening. Cancer den där djävulssjukdomen som man bara ser om på tv, läser om i tidningar och obekvämt pratar om. På något sätt har det varit så nära men alltid så fruktansvärt långt borta.

Men här sitter jag, 21 år och har precis skrivit orden jag och cancer i samma mening. Verkligheten gör ganska ont ibland, det är ett faktum. Det har nu gått två veckor sedan läkaren satt där mittemot mig och sa orden äggstockscancer och aldrig har jag sett mitt liv passera så snabbt i revy. Aldrig har jag känt mig så maktlös och liten som jag gjorde den där torsdagseftermiddagen. Tårar har sedan dess varvats med så fruktansvärt mycket ilska, varför jag? varför nu? så många frågor som inte ens läkare kan ge svar på. Slumpen är det jag får till svar när jag slänger ur mig frågan. Visst kan jag förstå att slumpen ibland väljer ut de starkaste krigarna till fighten och det den här gången tyvärr blev jag. Men min överlevnads instinkt har aldrig varit starkare och jag är så jävla redo för en fight nu. Redo att ta tillbaka kontrollen på mitt liv och på min kropp. Jag tänker inte sitta här och acceptera att min kropp sviker mig för jag kan och vill så mycket mer med mitt liv. Livet ÄR fantastiskt, för det blir precis vad du gör det till. Som jag sagt sedan start, jag ska vara den positivaste cancerpatienten läkarna någonsin har träffat. För som vi alla vet, hoppet är det sista som överger människan. #fuckcancer

Upp