sarahellstrom

Kroppen

Går förbi spegeln och hajar till varje gång. Vem är den magra tjejen utan hår? Det är verkligen svårt att ta in att detta är jag. Det är jag som står där i spegeln. Jag saknar min kropp, jag saknar att kunna träna obehindrat och jag saknar att känna mig stark. Visst hade jag förväntat mig att kroppen skulle förändras, men nu när jag väl står här och ser mig själv hårlös och muskellös i spegeln så är det ännu ett wake up call. 

Den här jävla cancern (ursäkta mitt språk) när ska den sluta ta alla fantastiska saker ifrån mig? Självklart är det ett billigt pris att betala med mitt hår och min muskelmassa. För ännu en gång får jag välja livet. Livet är allt för mig just nu och betalar mer än gärna allt för det. Men det är tungt. Tungt att se kroppen och utseendet förändras så himla fort, hinner nog inte riktigt med att anpassa mig utan kastas liksom bara fram och tillbaka hejvilt utan att riktigt kunna stanna upp och andas emellan varven. 

Tillbaka på sjukhuset nu för cellgifter omgång 2, det känns bra att vi efter denna vecka ändå (förhoppningsvis) är halvvägs och en operation står förhoppningsvis på schemat. Ännu ett moment som kommer förändra min kropp, min 21 år gamla kropp. På ett sätt är det fantastiskt att jag gått in i denna behandling, vältränad, frisk och ung. Det ger mig alla förutsättningar till att klara av den här sjukdomen. Jag älskar min kropp för det. Samtidigt så tar det emot något fruktansvärt att behöva acceptera alla förändringar den står inför. Jag som 21 åring ska inte behöva acceptera denna typ av kroppsliga förändringar. Jag ska oroa mig för celluliter och brösttillväxt. Inte ärr och bieffekter jag kan komma att dras med livet ut. Ta hand om varandra. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas