sarahellstrom

Fuck cancer

Allt fler dagar med diagnosen cancer går och allt fler tankar trillar in. Så himla mycket tankar att det är svårt att sortera vad som är och vad som egentligen bara är mina egna hjärnspöken. Jag är så ovan med detta, hur gör man egentligen med känslor som bara bubblar upp från ingenstans? Hur gör man när man i vanliga fall är den där människan som håller allt inom sig? Jag är van, van vid att skjuta mina känslor åt sidan och istället dra fram ett glatt leende, trotts att jag egentligen inte alls är glad.

Det är så svårt att veta hur jag ska bete mig när gråten och ilskan bara helt plötsligt står där och knackar på dörren. För i nu läget verkar jag inte ha något annat alternativ än att släppa in dem. Jag krigar varje dag med att faktiskt kunna släppa ner min gard och visa mig svag. Det är svårt, svårt att släppa en del som ändå på något vis speglat min personlighet. Och om det är någonting som har och som fortfarande skrämmer mig i hela det här cancerhjulet så är det att tappa min personlighet och tappa bort mig själv där bland nålstick och sjukhuskorridorer. Jag vill inte vara ''cancersjuka Sara'' för jag känner mig allt annat än sjuk. Jag vill kunna hålla ''riktiga Sara'' vid liv, trotts att jag känner mig som en grönsak varje gång jag sätter min fot innanför sjukhusets dörrar. Tror punkten är kommen där jag faktiskt inte bryr mig vad de gör och ifall det gör ont, för som det ser ut i nuläget så har jag inget val. Allt för livet. 

Dags för mig att låta min fina familj och mina fina vänner kliva in och vara stöttepelare ett tag. Låta mig själv kliva ner från pedistalen för nu ska fokuset ligga på att bli frisk, frisk från den här djävulssjukdomen. fuck cancer. 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas