sarahellstrom

Arg och besviken

Frustrationen och ilskan efter återbesöket hos onkologen idag är total. Varje gång man tar ett kliv framåt så är det någonting som ska slå en hårt på fotknölen igen. Alltid ska det vara något. Är det inte en otrevlig läkare som sågar en itu så är det bristande information. Det ena efter det andra, tilliten och tryggheten sopas bort som sandkorn på gatan en vårdag. 

För att ni inte ska sitta här och tänka ''Shit har hon fått återfall?'' så ska jag genast sudda ut dessa tankar och klargöra för er varför jag gång på gång blir så jävla besviken på svensk sjukvård. 

Kliver in hos min onkolog för återbesök idag. Hälsar och berättar hur fantastiskt bra jag mår, att jag har börjat plugga 100% och att jag äter mer än någonsin (mat är tydligen det som intresserar läkaren mest). Berättar och frågar lite snabbt ang mina biverkningar av cellgifterna och där, precis efter att jag predikat om min fantastiska hälsa kommer det. Som en blixt från en solklar himmel. Min läkare har av en slump kollat igenom min journal och hittat något som inte riktigt stämmer. Pulsen går upp i 210 och känner hur tårarna trycker på. I januari i år gjordes det alltså en gynundersökning i narkos, under denna undersökning så tog man även cellprov för att utesluta cellförändringar. Något som jag fått höra såg helt normala och bra ut. Får NU, snart ett år senare veta att provtagningen visade på förändringar, något som kan om man har otur utvecklas till cancer, men som också kan växa bort. HUR är det någonstans okej att undanhålla sådan viktig information från en patient?! 

Jag blir så arg och så besviken att det gör ont i mig. Dagens undersökning visade ingenting och min läkare menar på att jag inte behöver vara orolig, men att jag för säkerhetsskull kommer att få gå och göra cellprov på kvinnokliniken. Men hur ska jag kunna gå hem, lugn och sansad med vetskapen om att jag kan ha cellförändringar som i sin tur kan leda till cancer om jag har otur?! Är du också cancerfighter så förstår du min frustration och jag hoppas att ni andra också kan förstå den. Jag vill inte klaga på sjukvården, för den har hjälpt mig så mycket att ord fattas. Men av många anledningar så är det alltid de dåliga som sitter kvar. Tro mig, som cancerpatient blir du lite utav en expert, du vet vad du kan förvänta dig och du vet vilka krav du kan ställa. Du ÄR expert på din sjukdom. 

Och den där ångesten som man ändå kommit till ro med kommer ändå krypandes, även om jag tydligen inte behöver oroa mig. Men när man fick höra att man var gravid och sedan fick veta att det visst var cancer för ett år sedan gör ju inte direkt att man kan gå hem och känna sig lugn, min tillit är fan borta. 

MVH upprörd Sara

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas