sarahellstrom

Lyckotårar

Nu har det hänt igen, lyckotårarna har sprutat ännu en gång. 

Ni vet den där känslan när man känner hur den stora stenen som legat tungt pressad över hjärta och själ under en väldigt lång tid, äntligen faller till marken. Den känslan har flugit runt som små sommarfjärilar i min mage de senaste dagarna. Trodde aldrig att jag kunde känna en sådan här stark tacksamhet. Tacksamhet till kroppen, tacksamhet till vården, tacksamhet till att vi betalar skatt, tacksamhet till mina vänner, familj och sambo. Tacksam för att vi tillsammans gjort allt i vår makt för att jag ska kliva ur cancersnurran med livet framför mig.

Jag är inte frisk, men efter att ha plågat mig igenom alla röntgenundersökningar och gynundersöknigar ännu en gång så fick vi äntligen glädjebeskedet som vi väntat så länge på. Tack kroppen för att du väljer att jobba med mig och för att du svarar så fantastiskt bra på cellgifterna! Ovissheten om kroppen klarar av cellgifterna och ovissheten kring om cellgifterna faktiskt funkar är nu som bortblåsta, för vänner nu vet vi att vi är på väg åt rätt håll. Kroppen har svarat fantastiskt bra på cellgifterna trotts endast två behandlingar och tumören har krympt betydligt. Vill bara skriva orden ''tumören har krympt'' om och om igen för det är så fruktansvärt fantastiskt!

Jag kan nu smått börja se en framtid igen, den framtid som blev bortsliten ifrån mig den där hösteftermiddagen. En framtid som innehåller resor, utbildning, äventyr och familj. Dödsångesten kan slänga sig i väggen för här är det jag som vinner. Ta hand om varandra. 

                                                          

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas