sarahellstrom

22

Idag är har varit en stor dag och precis som jag grät till Veronika Maggios fina rad ''allt är bra nu'' under brännbollsyran, lika så vill jag låta tårarna flöda idag. För idag har kramar utbyts och glädjetårar sprutat i dans med att jag fått fira min 22a födelsedag, något jag inte alls tog för givet för 7 månader sedan när jag fick veta att jag hade en 10 cm stor tumör i buken. Från att inte veta ifall jag någonsin skulle få fira en födelsedag igen till att i dag stå här ''frisk'' och fira mina 22 år på jorden, det är ganska stort och enormt overkligt.

Dagar som dessa som jag det verkligen slår mig hårt i ansiktet att de kunde gått åt helvete. Men att allt istället gick mot himmelen och vidare är rörande. Det är lite som att sitta på en utomhusbio och se en film spelas upp om ens eget liv. Lite som att se det på avstånd och kunna dyka ned i popcornen om man känner att scenerna blir för påtagliga. Allt känns så overkligt och att printa in i min skalle vad jag har gått igenom är stundtals omöjligt. 

Förstått att kroppen stöter bort svåra och traumatiska minnen för att underlätta för psyket. Men att jag redan, såhär 3 månader sedan behandlings slut börjat glömma gör mig lite rädd. Självklart lite skönt att slippa leva med detta dagligen men någonstans så är jag fan inte klar med allt än. Det kan inte vara så här enkelt att ''gå vidare''. Vad är hållhaken?.. Gissar att tiden får utvisa det. Just idag, just här och nu så är jag dock ack så tacksam. Firat en födelsedag och inte vilken födelsedag som helst utan min egen. Ingen begravning eller minnesstund utan en födelsedag. Vill aldrig sluta fira för fan vad jag är glad och tacksam. Kommer nog aldrig sluta skriva inlägg som dessa, just för att jag inte vill glömma hur otroligt lyckligt lottad jag är. 

Enorma tack till alla er som gjort min dag fantastisk och som på ett eller flera vis visat er uppskattning. Ni är guld och ni är fan alla jag behöver. Ta hand om varandra. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas