sarahellstrom

Cancerkarusellen

Kliar mig försiktigt i ögonen och ser hur ögonfransarna sakta faller till marken, en efter en. Lite samma känsla som första gången det hände, då ovetandes om hur framtiden skulle komma att se ut. Men att se mina ögonfransar falla till marken denna gång gör inte så mycket. För denna gång har jag lurat döden och vet att när de där ögonfransarna väl växer ut igen så är de här för att stanna. 

Jag har de senaste veckorna vandrat mellan hopp och förtvivlan, jag har mått skit. Den där känslan när man tryckt i sig aldelens för mycket godis och illamåendet kommer som ett brev på posten har legat som ett täcke över min orkeslösa kropp. Allt i mitt liv blev lite för mycket ''kaka på kaka'', en bakterie som letat sig in i mitt op-sår och låga blodvärden gjorde att jag blev inlagd igen. Jag som inte skulle behöva sätta min fot innanför sjukhusets dörrar förnst i maj. En riktig käftsmäll med andra ord. Men såhär en antibiotikakur senare känner jag åter igen hopp om livet. 

Jag älskar livet och har aldrig någonsin känt en sådan tacksamhet som jag känner idag. Tacksam för att jag fått välja livet. För att jag får stanna här på jorden och uppfylla mina drömmar. Wow säger jag bara, jag kan äntligen börja drömma igen. Inge mer rädsla för döden, inge mer ångest och ovetskap. Den där glöden har äntligen tänts igen och alla tvivel kring om jag kommer hinna med att fylla 25 är som bortblåsta. Att blicka framåt har varit otroligt ångestfyllt de senaste halvåret, men nu börjar sommarfjärilarna flyga runt i magen så fort jag tänker på framtiden och allt vad den har att ge. Nu tänker jag kliva av cancerkarusellen för ett tag. Självklart kommer jag alltid att ha en fribiljett till den, men just nu tänker jag bara njuta av att jag är ''frisk''. Ta hand om varandra. 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas